Guldpengar kan man både ha och mista och när jag såg att denna skiva fanns för en guldpeng på CD-centralen i Göteborg så miste jag en guldpeng. Jga har några skivor med dem innan men då låg de väl på Victory Records om jag inte missminner mig. Som ni ser på min kategorisering så har jag väldigt svårt att få till bara en musikstil på denna grupp men det jag kan säga att det finns en hel del melodier som jag verkligen gillar. Jag gillar också när man blandar det lite styggare med det riktigt snygga....kanske inte på samma sätt som In Flames men på ett emopunkaktig sätt och det är ju denna genre(vilken genre kan man ju undra) stora styrka tycker jag. Man blir enbart glad när man lyssnar till TBS och även om det är ett udda namn på en grupp så tcyker jag det känns riktigt bra i munnen och ta tillbaks söndagen är väl inte fel...då blir man ju ledigare längre men i och för sig är det måndag imorgon igen....Men detta är ingen måndagsmusik utan detta är fredagsmusik och festmusik.......

  Köpte den här skivan för att den såg bra ut, kostade fem kronor på Göteborgs Mynt och Musik vid Stigbergstorget. Såg sedan att Glenn Sundell var med på trummor och han spelade väl med i Teddybears och på den vägen ä'r det. Ser framemot att lyssna på skivan riktigt mycket nu och det är med spänning jag lägger skivan i CD-spelare. Med låtnamn som "Chatterbox" "Don´t ask don´t confess" och First I´m gonna pray then I´m gonna ride" så låter det onekligen ganska lovande. Det är en ganska lekfull poppig rock som dyker upp i mina högtalare och det är framförallt musik som gör mig väldigt glad i alla fall. Det känns som om det är musik som har kommit fram spontant på samma gång som den känns riktigt eftertänksam på något sätt. kanske som om Bob Hund sjungit på engelska men med en sångare som inte riktigt är lika hysterisk som Thomas Öberg....konstigt att jag inte har hört talas om denne förrän nu och inte efteråt heller. Någon som vet var David Lindh har tagit vägen?

   Jag vet inte riktigt hur det är med den här gruppen om den kommer från Sverige eller vad den kommer ifrån men det jag vet är i alla fall att gruppens skiva kostade mig 1 kronoa och att den är inköpt på Mynt och Musik på Friggagatan. Musikaliskt är det någon sorts psykedelia och det kanske framgår av min kategorisering men det som slår mig är att det är jävligt hårt musik men att de har tagit influenser från så många olika håll...jag kan tänka mig att de lyssnat på Hawkwind på samma gång som de lyssnat på T.rex för det känns ändå så väldigt brett på något sätt när man lyssnar på Truckfighters och det är mycket det som gör att det är väldigt underhållande att lyssna till dem. 9 låtar där det finns låtar från 3.46 fram till låtar som "Majestic" som landar på 13.16 Ska man jämför med något annat svenska så ligger kanske Union Carbide nära till hands.... kolla in och får ni tag på detta för en krona så kan ni inte tveka.

  Unga killar från Katrineholm efter vad jag förstår. Skivan kom ut 2004 och jag köpte den för en tia på CD-centralen(Har jag gjort många fynd där eller?). Det är någon slags deathmetal men jag har alltid svårt för att kategorisera metal eftersom jag inte är så insatt i det men jag gör mitt bästa. Musiken går i alla fall fort men jag tror att de har haft andra influenser än bara deathmetal också därav min kategorisering. Det är rått som bara den och jag tror säkert att detta kan tillfredsställa alla er som vill ha något rätt till kaffet eller vad ni nu spisar till er musik. Man låter det sakta sjunka in och man känner lugnet återkomma efter att ha blivit överkörd en stund av gruppen. De tio låtarna bär titlar som " Process of life seperation" , "Dark Visions" och "Morbid Appealing". Vill ni bli överkörda så är det bara att införskaffa denna musik på något sätt och helst då i CD-format om jag får bestämma.

  Skivan kostade fem kronor på Andra Långgatans skivhandel och det är ju underbart vad många fynd man har gjort egentligen i sitt liv. Denna skivan är ett av alla dessa...Utgiven på Century Media och då vet man i alla fall att man får hård musik av något slag. En super blanding av hardcore och metal och med en grupp som låter riktgt förbannad oftast och det finns inslag både från Pantera("Self Centered" och hardcoregrupper och jag gillar när man både får ilska, intelligens och melodier och hårdhet i samma paket för det känns det som om man får när man lyssnar på denna grupp i alla fall. De tolv låtarna rör sig mellan 3.20 och 5.14 och det är precis lagom för en grupp som har tolv låtar och har ett sådant här sound. Visst har de lyssnat på Metallica också men vad gör det?

  Den här skivan var ju splitter ny när jag införskaffade den för en tia på Bengans för några dagar sedan. Kom alltså ut den 25/11-2011 och den ligger redan som tiokronors skiva. Det är inte alltid lätt att vara ett nytt okänt rockband. Den här gruppen är ganska svår att beskriva faktiskt för det är en typ av emorock eller vad man skall kalla den och det är mycket melodier och ett ganska skönt sound faktiskt så här på morgonen. Det lustiga är att jag ibland får lite Andreas Johnson-känsla men det gör absolut ingenting för när han är bra så är det faktiskt rätt okej. Så de 11 låtarna är alla potentiella låtar(förutom Intro kanske) att kunna höras en hel del på radio för den här typen av musik är ju väldigt radiovänlig och då säger jag inte det för att vara taskig eller så. För jag är nöjd med skivan och vem vore inte det för detta facila pris men det skulle kunna vara skit ändå även för den billiga penningen.

  Snacka om att känna sig överkörd......Left to Vanish kommer från Philadelphia och spelar en typ av music som är svår att värja sig ifrån. Skivan kostade mig en tia på Andra Långgatans Skivhandel och helt klart är det värt pengarna...för annars hade jag väl inte skrivit om den här. Men som en blandning av hardcore och grindcore kör LTV verkligen över oss och vill du bli överkörd av deras musik så känns de smutsiga på ett positivt sätt och man känner sig helt slut efter stunden med gruppen. Men det är på ett ganska härligt sätt man känner sig slut och inte på det sättet-att nu är det äntligen slut. Men vad man måste tänka på här är att det verkligen är rätt dag man sätter på en skiva som denna. För är man inte på humör så är det helt fel att sätta på denna skiva....Fem grabbar som vet hur det är att skrämma folk med musik och undra vad deras föräldrar tycker om detta.....inte precis Elvis!

  För en tia kan man ju som sagt köpa det mesta men att säga att Maharajas är det mesta vore att ljuga för den här gruppens musik måste bara höras. Maharajas spelar garagerock med punkinlsag tycker jag och de gör det jävligt bra. Jag hade för mig att de spelade instrumental musik så jag tvekade lite över köpet men efter att ha lyssnat ett par gånger och ha hört sång så förstår till och med jag att det är sång på skivan och vilken sång sedan. Mathias Lilja sjunger som en gud tycker jag och deras blandning av Popsicle, mando Diao, new wave och tidig punk och 60-tal låter som en dröm i mina öron. De har tagit det bästa från det bästa känns det som och Maharajas är en av de intressantare grupperna i Sverige i denna genre. Köp för vilket pris som helst!