Skivan är köpt på Mynt och Musik för en guldpeng och jag hade väl egentligen aldrig lagt märke till den här gruppen men jag tänkte att en Best of är aldrig fel att ha. 19 låtar varav en cover på Johnny Cashs gamla "I walk the line" och bara det vittnar om lite smak. Skivan inleds med en ganska tråkig låt "Operation Spirit (The Tyranny of tradition)" där mina farhågor besannas. Det låter lite som en grupp en grupp som jag tycker har lite samma tråkiga sound : INXS. Att det är okej musik men ack så tråkig men jag kommer att bli tvungen att ändra mig för redan i andra låten "Pain lies on the Riverside" så blir det så mycket bättre. För då blir det mycket bättre musik som jag tycker mig finna spår av både R.E.M och Midnight Oil i och det känns som om jag känner mig mer bekväm med det faktumet för helt klart låter det riktigt bra nu om deras musik. Deras version av Johnny Cashs "I walk the Line" görs med kärlek och vördnad till den gamle countryrebellen och Live är ju ett band som har växt i mina öron och ögon efter denna skiva och en tio är den helt klart värd även om det finns några låtar som jag helst hade sluppit men det klart att smaken är som baken.....klöven. (eller vad det heter ?)

  Ibland slutar jag inte förundras över de begagnade skivhandlarna och deras prissättning men jag tackar ju bara och tar emot. Den här skivan från 1989 lyckades jag kapa åt mig på Mynt och Musik på Stigbergsliden för en tia. Visst hade jag den på LP men att ha den på CD är för min del guld värt eftersom det tar så mycket mindre plats. Den var en klassiker redan 1989 och den har verkligen åldrats med värdighet för Pixies totalt egna stil är riktigt underbar. Det känns så otroligt lekfullt när Pixies gör musik och Frank Blacks röst är så egen på ett mycket trevligt sätt. Det finns inte någon låt som faller ur ramen egentligen och den här skivan kan säkert komma med bland mina 20 bästa skivor någonsin faktiskt och det beror mycket på dess egenhet och att Pixies aldrig har ruckat på sitt sätt att låta och det gör ju inte saken mindre bra när vi får låtar som "Monkeyy Gone to heaven", "Wave of mutilation" och "La La Love you" . Glömde jag "Here comes your Man" och det är ju inte bra...att glömma den menar jag. En av rockvärldens mest klassiska låtar. Den här skivan har något för alla möjliga och jag tror inte att någon skulle kuna ogilla dett.a

Annika Norlin jobbade ju på radion förut och startade denna grupp som blev Säkert som blev Hello Saferide och jag vet inte riktigt i vilken ordning detta var. Det jag vet är att jag köpte denna skiva idag på Mynt och Musik på Stigbergsliden i superbt skick för bara 10 kronor. Ibland kan man undra vad de som har begagnade skivaffärer tänker på. Kanske inte någon helt okänd grupp eller vad man skall kalla det men hennes musik gillar jag för det känns drömskt på något trevligt sätt och Annikas röst sitter som bomull i en sargad kropp. Det är musik som passar både att festa till och att ha som bakgrundsmusik när man skall vila. Jag gillar det lugna tempot som överbryggar hela skivan och kommer många gånger att tänka på den gamla "Luka-sångerskan" Suzanne Vega när jag lyssna på denna skiva och det är ju absolt inte fel att låta som henne för det var en trevlig upplevelse att lyssna till hennes akustiska alster. Får ni någonsin chansen som jag fick att köpa skivan så här billigt så tveka inte en sekund.

  Skivan börjar med en mycket udda låt som handlar om hans vanor som det skall ruckas på i låten "We Used to vacation" och här sätter Cold War Kids standarden på 2006 års skiva(förresten köpt på Ginza för en tia) och det är en låt som vandrar mellan olika stilar och jag tänker på så vitt skilda grupper som Keane och Dr Feelgood(hur och varför jag gör det kan jag inte förstå). Men det som jag gillar med den här gruppen är att de gör en sorts musik som inte låter som alla andras utan att ens låta konstigt. Här finns influenser från Gang of Four, Franz Ferdinand, Weezer tycker jag och det är ett sound som säkert kommer att tillfredsställa många. Det är alltid kul med grupper som inte använder sig av den väl inslagna vägen hela tiden utan som söker upp lite nya spår och det har verkligen Cold war Kids lyckats att göra. Ljudet känns lite omvänt på något sätt och det kalls säkert baktakt eller något men jag har ju aldrig kunnat spela någonting så jag lämnar den beskrivningen därhän och fortsätter lyssna på skivan med mycket öppna öron. Någonstans låter det som ett desperat rop på hjälp och den typen av musik är jag alltid svag för...desperat musik alltså. Men ni......glöm det där med Dr Feelgood.

  Ännu en skiva som är inköpt på Ginza för en guldpeng och där kan man göra en hel del fynd. Ash var ju en grupp som hade sin storhetstid i mitten av 90-talet men den här skivan kom ut 2004. Säkert bortglömda av många och visst har det gjorts bättre rockskivor men jag tycker ändå den här skivan är värd att visa fram lite extra. Här blandas Stooges-rock som i "Orpheus" med popstämmor och traditionell rockmusik och det är en 11-låtars riktigt trevlig upplevelse i rockmusik. Jag tycker att Tim Wheeler är en begåvad låtskrivare och deras larmiga rock är något som fler människor borde få ta del av. Många av låtarna börjar lite lugnare och bygger upp en stämning inför låten och det tycker jag är ganska fräckt faktiskt för den typen av uppbyggnad av låtar är i och för sig klassisk men jag tycker att det lovar mycket inför resten av låten. Lite lustigt med Tim Wheelers röst som nästan ibland går över i kvinnlig röst på något sätt och det låter faktiskt som om det är en tjej som sjunger ibland. Tuffhet och snällhet blandat på något sätt som jag inte kan förklara och helt klart en intressant CD.

  Sofia Karlsson kanske inte är okänd precis men jag har egentligen aldrig hört henne och när hon 2005 släppte denna skiva med Dan Andersson-tolkningar så hade jag inte hört den men jag köpte skivan 2011 för tio kronor på CD-Centralen i Göteborg och jag var intresserad av denna eftersom Dan Andersson är en artist som Staffan Hellstrand till exempel också har tolkat och det är kul att höra en kvinna göra samma sak. Hon gör det bra och det kanske inte är musik som kommer att spelas på fest precis utan här handlar det mer om traditionell vismusik med alla de instrument som skall innefattas i sådan musik. Men allt kommer ändå i en modern tappning . Självklart är väl låten "Omkring tiggarn från Loussa" den mest kända låten men låtar som "Vaggvisa", "Helgdagskväll i Timmerkojan" och "Till min syster" sätter spår i min hjärna. Hon sjunger på det där speciella sättet som passar så bra in på den här musiken och Sofia Karlsson är rikigt begåvad. Vill ni få en ganska lugn stund med vacker sång och musik som har eko från förr men på samma gång ett modernt sound så borde denna skiva passa ypperligt in er samling. Finns även för 49:- på Ginza såg jag precis och det är väl ett hyfsat pris.

  Detta är tredje skivan med Transvision Vamp och den kom ut 1991 och anses väl som den sämsta skivan de gjorde men jag köpte den ju för tio kronor på CD-Centralen och då platsar den ju här eller hur? Ganska flummig musik är det men jag har ju alltid gillat Wendys röst och framförallt har jag alltid gillat grupper med tjejer på sång och då tänker jag på Vice Squad, Blondie, Runaways osv. Influenser finns ju i massor på denna skiva och man kan räkna upp en massa grupper men 60-talsmusik korsat med new wave är väl den bästa beskrivningen på skivan. "If looks could kill" är min favoritlåt på skivan och hennes pratsjungande på den är riktigt fräckt tycker jag. Visst borde man kanske investera i Velveteen eller debuten Pop art först och främst men som komplement till dessa är denna skiva nödvändig. Jag gillar mest det avspända soundet och detta är en typisk morgonskiva och om ni hittar den billigt som jag gjorde så finns det inget att tveka över.

  Först och främst måste jag säga att skivan kostade 10 kronor på Skivhugget och det är ett precis lagom pris för en skiva tycker jag egentligen för då kan man chansa lite grand när man köper en skiva. Make Up kanske inte var en chansning för jag har någon skiva innan men jag kom inte ihåg hur de lät. Inledningsvis så får vi en låt som heter "Save Yourself" som är en lite flummig 60-tals-låt som för mina tankar till någon grupp....ja vilken är det. "White Belts" är en funkig låt som jag faktiskt gillar trots det soundet som jag kanske inte annars är så förtjust i om inte Gang of Four spelar för de kan spela funk. Men just idag passar deras musik mig ypperligt för jag känner mig lite sådär kulturell på något underligt sätt och att lyssna till Make Up då känns helt rätt för jag kan tänka mig att de var många kritikers favorit när skivan släpptes 1999 men det är ingen musik som den stora massan kan ta till sig. Kommer aldrig at sälja i miljonupplagor utan de får nog hålla till godo med skivnördar som mig för att de skall få lyssnare till sin ganska udda musik.  Skivan fortsätter på det lite flummiga temat och 60-talet ligger som en våt vante över hela anrättningen men det gör mig absolut inget eftersom jag är inne i en Doors-period just nu och några av låtarna skulle nog Doors kunnat ha på sin repertoar kan jag tänka mig. Som sista låt får vi Hendrixs Hey Joe med kvinnlig fägring på sång....riktigt bra. Inget för den som tror att Make Up spelar punk för det gör de inte men intressant musik gör de och sug på den karamellen ett tag....intressant musik? Är det bra eller dåligt då? Sök svaret själva!