För en tia kan man ju köpa de flesta skivor egentligen omen Svensk Pop hade jag hört lite innan och visste att jag skulle få en ganska trevlig stund för min guldpeng som jag lade på denna skivan. Den inköptes på Mynt och Musik på Friggagatan. Här blandas allvar och humor med en ganska lättsmält popmusik och det är en ganska trevlig stund man får med gruppen. Man kan ju blanda in Traste Lindens Kvintett, Jävlar Anamma, Perssons Pack och då kanske ni ungefär var den här gruppen ligger någonstans för det är ungefär så man skulle kunna beskriva gruppen...som en blandning av de grupper som jag nämnde nyss. Man blir glad av musiken och texterna blir man också glad av och man vill bara sjunga med och det är väl tillåtet att göra även om man aldrig hört låtarna förut och jag kan tänka mig att gruppen säkert är en upplevelse live men jag vet inte om de fortafarnde lever men kolla in på deras hemsida för att kolla in om de fortfarande håller på.

  Jag gillade Graham Parker en gång i tiden och hade någon LP med honom men jag gjorde mig av med den när jag kom in i punken och då kunde man ju inte ha några andra skivor. Men det känns ju som om Graham Parker tog en del från punken in till sin musik eller i alla från new wave som var grejen som kom efter punken då. Lite snällare variant av punk alltså. På den här skivan , som jag köpte på Erikshjälpen för en tia, så har två skivor "Another Grey area" och "The real Macaw" samlats och de kom ut 1982 och 1983. Graham låter ganska mycket som Elvis Costello på denna skivan och det tycker jag om för det är lite reggae toner i några av låtarna och då får jag lite Watching the detectives-känsla. En del skulle säkert tycka att detta är menlös pop men jag gillar soundet för här har det blandats mellan klassiska pop och rocktoner som mixats under en lång tid och den då 32-33-årige Graham gör dessa skivor mycket bra.

  Denna belgiska grupp har jag investerat i två skivor med för två kronor sammanlagt eller kanske till och med lite mindre för den ena skivan köptes i ett paket med 20 skivor för 30 kronor. Men denna köptes i alla fall på Mynt och Musik på Friggagatan. Många fynd har jag gjort där. Perfekt kvalité på skivan är det och denna skivan kom ut 1995. Hur låter då den här gruppen? Jo någonstans mellan Primitives och Cranberries härjar den här gruppen med sin musik och jag tycker nog att de 14 låtarna håller hög klass de flesta av dem och faktiskt så håller de ännu tycker jag också. Det är en behaglig skiva att lyssna till på morgonen eller varför inte som nu på väg hem från jobbet när man vill koppla av lite grand. Kolla in skivan med en gång om du får chansen för jag tycker nog att det är värt mer än en krona att få lyssna på denna.

  "If I can´t dance to it, it´s not my revolution" sade tydligen anarkismens dam Emma Goldman tydligen och det är något som Chumbawamba verkligen tog efter. En anarkistisk grupp som verkligen anammade dansmusik och blandade detta tillsammans med anarkistiska och punkiga texter. Det de lever mycket på är deras texter såklart men också på sitt sound som är byggt på både tjej och kille på sång och det ger verkligen gruppen ett eget sound. Jag vet egentligen inte vem eller vilka som gillar gruppen för de är en udda fågel och passar väl inte in någonstans eller överallt. Här är det 20 låtar som samsas som kom ut mellan åren 1986-98 och det är mycket singellåtar och lite svåra att få tag på saker kan jag tänka mig. Jag fick tag på skivan för en guldpeng på Dirty Records på Andra Långgatan och det var verkligen ett kap. Riktigt goa låttitlar som "Mouthful of shit", "Hanging on the old barb wire" "On the day the naxi died" och "We don´t go to God´s house anymore" och det säger mycket om gruppen. Ge gruppen en chans för här visar de att de är mer än låten Tubthumping.....den finns förresten inte med här som tur är...

        Den här skivan har många år på nacken. hade den en gång på LP tror jag för jag tror att de var förband till något som jag såg. Jag gillade den inte så mycket nu och jag är lite kluven ännu till skivan. Jag köpte den för en krona på Mynt och Musik på Friggagatan och det är den ju helt klart värd. Men musikaliskt är den lite tråkig eller vad jag ska säga för det är en sorts musik som har blivit lite skadad av tidens tand men visst har den sina låtar som jag faktiskt kan uppskatta också. Svårdefinierbar musik egentligen och jag tror att man skulle kunnalägga dem någonstans mellan pop och rock och att king Swamp aldrig blev riktigt stora beror kanske på att de hade lite svårt att bestämma sig för vad de skulle spela för musik. Men hittar ni den riktigt billigt så investera i skivan för en halvtimme god lyssning blir det i alla fall. För en del av låtarna påminner mig om grupper som Midnight Oil och R.E.M och då blir det riktigt bra, lyssna på "Can´t be Satisfied" så fattar ni vad jag menar.

  Det som är mest kul med den här gruppen är att de kommer från Åmål och ligegr på Epitaph.....hur troligt är det egentligen på en skala. Jag köpte skivan för en tia på CD-Centralen och det är en skiva jag saknade så det är alltid bra när man får tag på skivor som "fattas" för en så billig penning. Som ni ser har jag haft svårt att sätta in denna i en genre och jag tycker faktiskt att det är alla dessa musikstilar på en och samma gång. Men pop på ett sätt som Blur nästan gjorde tycker jag det låter i några av låtarna och bland annat då "Cut/Paste" för att säga någon av de poplåtar som finns här. Det är otorligt välspelat och framförallt känns det verkligen som om de gillar vad de gör och det är luftigt ljud tillsammans med ett sound som får mig att tänka på så vitt skilda artister som Millencollin och XTC i samma andetag som jag tänker på Blur och Weezer. Men framförallt tycker jag mig höra Kid Down där ibland alla dessa influenser och ett av Sveriges mest intressanta band i genren....ja vilken genre är det...det vet jag inte.

  Ännu en skiva i perfekt skick som endast kostade en krona på Mynt och Musik på Friggagatan och jag älskar att göra sådana här fynd. Gruppen räknas väl som någon slags emogrupp men inledningsvis är det akustiska låtar som är grejen för gruppen men det är mycket känslor inblandade i deras musik och det gillar jag. Jag kan tänka mig att ni som gillar lugnare Green Day och akustiska Rise Against-låtar, alt country, emo kommer att avguda denna grupp och deras lugnare låtar som "Screaming Infidilities" och "The sharp hint of New Tears" till exempel. Det fortsätter på samma akustiska sätt men det är faktiskt en riktigt trevlig upplevelse och det passar ypperligt till att sova till eller i alla fall vila till och jag tror nog att både punkare och indiemänniskor kan enas om att detta är bra trots att det är såpass lugnt för det blir aldrig töntigt.

  1 korna för en skiva i riktigt bra skick är ju nästan skamligt. Detta överkomliga pris fick jag betala för den här skivan som är utgiven på Slash Records 1998 på Mynt och Musik på Friggagatan. Många fynd blev det denna dag när jag var där och Harvey Danger har jag aldrig hört förr och det är jävligt kul att fynda skivor genom att titta på tacklistor och skivbolag. Som ni ser på kategorierna så var det väldigt svårt att säga var denna skiva skulle ligga men det är ju ganska oviktigt egentligen...det viktiga är ju att jag skriver om den för det är verkligen denna skiva värd. Ta lite Blur, lite garagerock, lite indie, lite Oasis, lite new wave och jag tror vi har fått in det mesta som finns i Harvey Dangers musik. Det känns lekfullt på något sätt och jag skulle vilja att mer hörde den här gruppen. I "Woolly Muffler" tycker jag man hör spår av pixies på något sätt och det är väl också en riktigt bra komplimang eller vad säger ni. Köp skivan så fort ni ser den och ser ni den för 1 krona som jag gjorde....spring till disken och betala.