Jag kommer inte riktigt ihåg var Tyla var/är med men har lite för mig att det var Dogs Dámour men rätta mig om jag har fel. I alla fall är detta en soloskiva som jag tycker är riktigt trevlig faktiskt. Det finns referenser som gör att jag många gånger tänker på en artist som TV Smith eller något liknande. Om ni då har läst mina recensioner innan så förstår ni ganska fort att det är något jag gillar eftersom jag verkligen gillar TV Smith. Lite Psychedlic Furs också i en del av låtarna så Tyla har verkligen fått till en sorts musik som berör för det gör ju både TV och Psychedelic och mycket beror där på rösterna och Tyla har en röst som man inte glömmer i första taget och som är så mycket rock n roll....Tio kronor kostade mig den här skivan på CD-centralen och den skulle helt klart vara värd fullpris även om han nästan går över till Smokietakter i någon låt men det övervinns ganska snabbt av resterande låtar.

  Denna belgiska grupp har jag investerat i två skivor med för två kronor sammanlagt eller kanske till och med lite mindre för den ena skivan köptes i ett paket med 20 skivor för 30 kronor. Men denna köptes i alla fall på Mynt och Musik på Friggagatan. Många fynd har jag gjort där. Perfekt kvalité på skivan är det och denna skivan kom ut 1995. Hur låter då den här gruppen? Jo någonstans mellan Primitives och Cranberries härjar den här gruppen med sin musik och jag tycker nog att de 14 låtarna håller hög klass de flesta av dem och faktiskt så håller de ännu tycker jag också. Det är en behaglig skiva att lyssna till på morgonen eller varför inte som nu på väg hem från jobbet när man vill koppla av lite grand. Kolla in skivan med en gång om du får chansen för jag tycker nog att det är värt mer än en krona att få lyssna på denna.

  Ni ser på kategorierna att jag hade lite svårt att bestämma mig för vilken kategori just denna grupp skulle ligga i. men det är väl skitsamma för denna femkronorsskiva(Saronkyrkan) som ligger på det kristna bolaget Tooth & Nail är en trevlig uppenbarelse. Det känns faktiskt som det är alla musikstilarna på en gång och en låt som är min favorit är "El gato" som är en driven låt i punktempo med lite halvdesperat sång och det gillar jag. Finns även inslag av Pixies ibland när gruppen kör sina låtar..."Time Alone" är en riktigt lugn låt men även där lyser de riktigt bra influenserna igenom och jag tycker helt klart att gruppen har ett intressant sound. Det känns inte som alla andra grupper precis men detta utan att på något sätt vara annorlunda. Kolla in dem om ni får chansen för ni kommer garanterat att bli impade plus intresserade....

  En krona var priset på denna skiva liksom många andra som jagköpte på samma gång på Mynt och Musik på Friggagatan. Vilken avans de måste göra ;-) En skiva som känns fylld av hårdrocksballader men på ett icke patetiskt sätt som annars metalballader tenderar till att bli. Som om Pearl Jam skulle spelat ballader med Rod Stewart på sång skulle man kanske kunna säga. I alla fall i låten "John Sinclar" låter det som om Rod Stewart eller Nazareths Dan McCaffertuy hanterar mikrofonen. Jag gillar det och det är en bra avslutning på dagen att lyssna till den här typen av klassisk rock/pop med små indietoner. Jag tycker det är helt omöjligt att säga vad det är för musik de spelar men det kanske är helt oviktigt egentligen för det jag kan säga att det är helt okej rockmusik som är grejen för Blind Melon och de kommer väl aldrig att göra några jätteavtryck i min musikvärld men för en krona så är denna skiva fantastiskt bra.

  Jag upptäckte den här gruppen med deras Stan Kidney Pie som var en udda upplevelse men jag fascinerades av denna grupps udda stil som hade drag av Primus för att säga någon grupp. Primus kanske är en primär influens på denna tjugokronorsskiva som faktiskt kom före Stan Kidney Pie för denna skiva utkom 2000. Det är tufft och helt omöjligt att sätta in i en genre som ni förstår men tuffheten tar över det mesta i deras musik men egentligen är det helt omöjligt att säga att de låter som någon annan grupp och varför skulle man göra det. pere Ubu är en annan grupp som dyker upp i mitt huvud när jag fortsätter lyssna och ni förstår kanske då att det är musik som är udda utan att vara olyssningsbar. Vill ni ha en upplevelse utöver den vanliga rockupplevelsen så anser jag att Ten Benson är gruppen som kan ge er den och det för en förhoppningsvis billig penning.

  "If I can´t dance to it, it´s not my revolution" sade tydligen anarkismens dam Emma Goldman tydligen och det är något som Chumbawamba verkligen tog efter. En anarkistisk grupp som verkligen anammade dansmusik och blandade detta tillsammans med anarkistiska och punkiga texter. Det de lever mycket på är deras texter såklart men också på sitt sound som är byggt på både tjej och kille på sång och det ger verkligen gruppen ett eget sound. Jag vet egentligen inte vem eller vilka som gillar gruppen för de är en udda fågel och passar väl inte in någonstans eller överallt. Här är det 20 låtar som samsas som kom ut mellan åren 1986-98 och det är mycket singellåtar och lite svåra att få tag på saker kan jag tänka mig. Jag fick tag på skivan för en guldpeng på Dirty Records på Andra Långgatan och det var verkligen ett kap. Riktigt goa låttitlar som "Mouthful of shit", "Hanging on the old barb wire" "On the day the naxi died" och "We don´t go to God´s house anymore" och det säger mycket om gruppen. Ge gruppen en chans för här visar de att de är mer än låten Tubthumping.....den finns förresten inte med här som tur är...

        Den här skivan har många år på nacken. hade den en gång på LP tror jag för jag tror att de var förband till något som jag såg. Jag gillade den inte så mycket nu och jag är lite kluven ännu till skivan. Jag köpte den för en krona på Mynt och Musik på Friggagatan och det är den ju helt klart värd. Men musikaliskt är den lite tråkig eller vad jag ska säga för det är en sorts musik som har blivit lite skadad av tidens tand men visst har den sina låtar som jag faktiskt kan uppskatta också. Svårdefinierbar musik egentligen och jag tror att man skulle kunnalägga dem någonstans mellan pop och rock och att king Swamp aldrig blev riktigt stora beror kanske på att de hade lite svårt att bestämma sig för vad de skulle spela för musik. Men hittar ni den riktigt billigt så investera i skivan för en halvtimme god lyssning blir det i alla fall. För en del av låtarna påminner mig om grupper som Midnight Oil och R.E.M och då blir det riktigt bra, lyssna på "Can´t be Satisfied" så fattar ni vad jag menar.

  Det som är mest kul med den här gruppen är att de kommer från Åmål och ligegr på Epitaph.....hur troligt är det egentligen på en skala. Jag köpte skivan för en tia på CD-Centralen och det är en skiva jag saknade så det är alltid bra när man får tag på skivor som "fattas" för en så billig penning. Som ni ser har jag haft svårt att sätta in denna i en genre och jag tycker faktiskt att det är alla dessa musikstilar på en och samma gång. Men pop på ett sätt som Blur nästan gjorde tycker jag det låter i några av låtarna och bland annat då "Cut/Paste" för att säga någon av de poplåtar som finns här. Det är otorligt välspelat och framförallt känns det verkligen som om de gillar vad de gör och det är luftigt ljud tillsammans med ett sound som får mig att tänka på så vitt skilda artister som Millencollin och XTC i samma andetag som jag tänker på Blur och Weezer. Men framförallt tycker jag mig höra Kid Down där ibland alla dessa influenser och ett av Sveriges mest intressanta band i genren....ja vilken genre är det...det vet jag inte.