Guldpengar kan man både ha och mista och när jag såg att denna skiva fanns för en guldpeng på CD-centralen i Göteborg så miste jag en guldpeng. Jga har några skivor med dem innan men då låg de väl på Victory Records om jag inte missminner mig. Som ni ser på min kategorisering så har jag väldigt svårt att få till bara en musikstil på denna grupp men det jag kan säga att det finns en hel del melodier som jag verkligen gillar. Jag gillar också när man blandar det lite styggare med det riktigt snygga....kanske inte på samma sätt som In Flames men på ett emopunkaktig sätt och det är ju denna genre(vilken genre kan man ju undra) stora styrka tycker jag. Man blir enbart glad när man lyssnar till TBS och även om det är ett udda namn på en grupp så tcyker jag det känns riktigt bra i munnen och ta tillbaks söndagen är väl inte fel...då blir man ju ledigare längre men i och för sig är det måndag imorgon igen....Men detta är ingen måndagsmusik utan detta är fredagsmusik och festmusik.......

  Köpte den här skivan för att den såg bra ut, kostade fem kronor på Göteborgs Mynt och Musik vid Stigbergstorget. Såg sedan att Glenn Sundell var med på trummor och han spelade väl med i Teddybears och på den vägen ä'r det. Ser framemot att lyssna på skivan riktigt mycket nu och det är med spänning jag lägger skivan i CD-spelare. Med låtnamn som "Chatterbox" "Don´t ask don´t confess" och First I´m gonna pray then I´m gonna ride" så låter det onekligen ganska lovande. Det är en ganska lekfull poppig rock som dyker upp i mina högtalare och det är framförallt musik som gör mig väldigt glad i alla fall. Det känns som om det är musik som har kommit fram spontant på samma gång som den känns riktigt eftertänksam på något sätt. kanske som om Bob Hund sjungit på engelska men med en sångare som inte riktigt är lika hysterisk som Thomas Öberg....konstigt att jag inte har hört talas om denne förrän nu och inte efteråt heller. Någon som vet var David Lindh har tagit vägen?

  Den här skivan var ju splitter ny när jag införskaffade den för en tia på Bengans för några dagar sedan. Kom alltså ut den 25/11-2011 och den ligger redan som tiokronors skiva. Det är inte alltid lätt att vara ett nytt okänt rockband. Den här gruppen är ganska svår att beskriva faktiskt för det är en typ av emorock eller vad man skall kalla den och det är mycket melodier och ett ganska skönt sound faktiskt så här på morgonen. Det lustiga är att jag ibland får lite Andreas Johnson-känsla men det gör absolut ingenting för när han är bra så är det faktiskt rätt okej. Så de 11 låtarna är alla potentiella låtar(förutom Intro kanske) att kunna höras en hel del på radio för den här typen av musik är ju väldigt radiovänlig och då säger jag inte det för att vara taskig eller så. För jag är nöjd med skivan och vem vore inte det för detta facila pris men det skulle kunna vara skit ändå även för den billiga penningen.

  För en tia kan man ju som sagt köpa det mesta men att säga att Maharajas är det mesta vore att ljuga för den här gruppens musik måste bara höras. Maharajas spelar garagerock med punkinlsag tycker jag och de gör det jävligt bra. Jag hade för mig att de spelade instrumental musik så jag tvekade lite över köpet men efter att ha lyssnat ett par gånger och ha hört sång så förstår till och med jag att det är sång på skivan och vilken sång sedan. Mathias Lilja sjunger som en gud tycker jag och deras blandning av Popsicle, mando Diao, new wave och tidig punk och 60-tal låter som en dröm i mina öron. De har tagit det bästa från det bästa känns det som och Maharajas är en av de intressantare grupperna i Sverige i denna genre. Köp för vilket pris som helst!

  Skivan är köpt på CD-centralen för en guldpeng och jag fastnade för omslaget på skivan när jag köpte den. När jag gick in mer på skivan och kollade så tyckte jag nog att det verkade riktigt bra. Det var skivan också och det är någon blanding av Mando Diao och liknande indiemusik som Shake the Nation ger oss och det är egentligen fantastiskt hur många bra band det finns i Sverige egentligen och alltför få får uppmärksamheten. Melodierna sitter som en smäck och helt klart är detta en skiva som jag kommer att lyssna på mer än en gång och den sätts in bara får att se fin ut i samlingen utan jag tror nog att det kommer att bli en hel del lyssningar. Man får lite fart på dansbenen i många av låtarna tycker jag och helt klart är detta en skiva som fyller sin plats i min CD-hylla.

  Jag älskar ju att provköpa grupper billigt som jag aldrig hört förut genom att titta på skivbolag och på vem de tackar och lite grand på hur omslag och grupp ser ut. Visst har man gått på några minor men oftast har det blivit ganska bra. Den här gruppen tog jag nog på utseendet och deras smäkatnde indiepop är ibland riktigt bra faktiskt. Skivan är inspelad i Stockholm och de har svenskklingande namn så jag tar för givet att gruppen kommer från Sverige. En tia kostade skivan mig och det är helt klart en ganska bra investering och var köpte jag denna då. Jo på CD-Centralen på Göteborgs Centralstation där jag har gjort många fynd det senaste.  Jag gillar verkligen deras sound och skall man jämföra med något så kanske det får bli att de säkert har samma influenser som en grupp som Mando Diao eller något sådant. Kommer kanske aldirg att bli lika stora men de är helt klart värd en större publik.

  Från Estland kommer detta band och det är väl inte det vanligaste för band av denna kaliber. Jag känner bara till JMKE från Estland sedan innan. De skulle spela punk men jag vet inte riktigt...vad jag vet är att de sjunger på engelska i alla fall och att skivan kostade en tia på Ginza. det finns nästan lite nu-metal influenser i deras musik kanks mer än hardcore i alla fall och även om punkådran finns där så lyfter det inte riktigt i alla låtar. Men några bra låtar finns på skivan som den lite snabbare "Like a deck of cards" till exempel som skulle kunna bli en hitlåt men det blev det inte i Sverige idag. Visst har gruppen lyssnat på de mest populära punkgrupperna(som en del inte tycker är punk) och gjort hela anrättningen till något eget som hamnar någonstans mellan emo och punkrock men jag skulle nog vilja att de bestämde sig för ett fack och spelade lite tuffare men en helt Ok skiva är det i alla fall.

  Jag hade någon skiva med den här gruppen tidigare men jag kommer inte riktigt ihåg hur de lät. Men de låter bra. Inplastad skiva som jag hittade för en tia på Cd-Centralen för några veckor sedan. Skivan kom ut 2003 men det är ett modernt sound som möter oss. Någon skulle säkert kalla det nu-metal och jag skulle vara böjd att hålla med men jag tycker till och med att det finns lite punkinfluenser inbäddade någonstans i bakgrunden men jag har väl fel som vanligt ,-) Mycket melodier som vanligt i den här typen av metal är det ju....ett snyggt omslag får man på köpet och för en tia kan man inte begära så mycket mer. Taggtrådsgitarrer blandas med snygga melodier och med bra sång. En del kanske skulle kalla det för kommersiell skit men jag skulle vilja säga att jag tycker att det är bra musik även om skivan inte kommer att rulla varje dag i min CD-spelare så är det inget jag skäms över att äga.