Jag upptäckte den här gruppen med deras Stan Kidney Pie som var en udda upplevelse men jag fascinerades av denna grupps udda stil som hade drag av Primus för att säga någon grupp. Primus kanske är en primär influens på denna tjugokronorsskiva som faktiskt kom före Stan Kidney Pie för denna skiva utkom 2000. Det är tufft och helt omöjligt att sätta in i en genre som ni förstår men tuffheten tar över det mesta i deras musik men egentligen är det helt omöjligt att säga att de låter som någon annan grupp och varför skulle man göra det. pere Ubu är en annan grupp som dyker upp i mitt huvud när jag fortsätter lyssna och ni förstår kanske då att det är musik som är udda utan att vara olyssningsbar. Vill ni ha en upplevelse utöver den vanliga rockupplevelsen så anser jag att Ten Benson är gruppen som kan ge er den och det för en förhoppningsvis billig penning.

8 th sin inhandlades på Ginza för en tia och det var en chansning. Jag hade väl en skiva innan med dem har jag för mig. De spoelar någon typ av numetal fast med mycket mer tempo och ilska än man är van vid och det blir precis den typ av metal som jag gillar. Melodisk men ändå jävligt tung. Texterna känns mörka på något sätt även om de tyvärr inte finns med i texthäftet. De kör lite programmering i bakgrunden också och den fem man starka gruppen låter ganska udda för att vara en svensk grupp. Blanda NIN, Pain och death metal plus Him och Marilyn Manson så kanske man skulle kunna fram detta "monster" kallat 8th sin. Jag gillar de 11 låtarna som ligger runt fyra minuter på cvarje låt och till och med 4.05 varav tre av låtarna faktiskt är. Kanske inget band som kommer att gå till världshistorien men de dryga 45 minuterna med gruppen känns trevliga om man nu kan ha trevligt i en grupp sällskap som sjunger om Liars, Demons och Angels men va fan....

  Denna österrikiska grupp Olemus har ett omslag som är lite olustigt men snyggt. Jag får någon obehagskänsla när jag kolalr på det , ungefär som jag får när jag ser clowner....jag blir lite rädd. Lite rädd blir jag också när de kvinnliga bakgrundssångarna kommer in ochg sjunger för det låter lite falskt ibland, helst då i första låten "Innocent and wretched" men det kanske är meningen med det låttnamnet. Annars är det gotisk metal som är grejen för gruppen som inhandlades för 1 kronor på Mynt och Musik på Friggagatan och ännu ett köp som går till historien som ett av de bättre en kronas köpen i mannaminne. Det är både tungt och melodisk på samma gång och det är väl i och för sig typiskt för gothmetal och jag är väldigt glad i alla fall för att fått chansen att lyssna till den här gruppen. Jag rtor säkert att det kommer att bli en skiva som kommer att gå ofta in i min CD-spelare för de kvinnliga bakgrundssångarna sjunger bättre i andra låtar och är en riktigt bra kontrast till den råare sångaren Robert som nästan growlar ibland och då blir det riktigt vackert när Tanja och Simone sjunger där i bakgrunden.

  Finsk grupp som bara består av tjejer och tydligen skall detta vara deras första skiva där de sjunger på engelska ...jag vet inte riktigt om det är så. 20 kronor kostade skivan och jag föll för det snygga omslaget eller var det för de snygga tjejerna(???) men det som gjorde det mesta för att jag skulle investera i skivan var nog skivbolaget som är Nuclear Blast som brukar vara ett bolag som är att lita på när det gäller hård musik. Indica kanske inte är det hårdaste som detta bolag har gett ut precis men någonstans i gränslandet mellan pop och gothmetal befinner sig Indica och det är många snygga melodislingor, vacker skönsång och lite tuffa infall här och där som gör denna skiva till en riktigt intressant skapelse och som kommer att spelas många gånger. Det som är mest kul är att de på något sätt fått in kalssisk musik och jag tänker barockmusik(jag vet inte hur den låter men får för mig att den låter såhär ;-)) och det är kul eftersom deras klänningar och musik passar ihop och hela det snygga konceptet faller i alla fall mig i smaken riktigt bra. Gillar ni Nightwish, Him och andra finska band så borde ni Indica chansen också.

  Ännu en 1-kronas skiva och jag älskar verkligen 1-kronas skivor och när man kan få tag i såpass bra skivor som jag har fått på Mynt och Musik på Friggagatan till detta pris. Vex Red spelar någon slags nu-metal blandat med indie musik och jag kan höra bårde Linkin Park och Dinosaur Jr på denna skiva och det låter väl som en intressant blandning. jag föll denna gång för omslaget och det är verkligen ett snyggt omslag rakt igenom måste jag säga. De 11 låtarna skiftar självklart i kvalité emellanåt men vad gör det för det priset för då får man ha lite överseende med sådana saker som skiftande kvalitét. Med detta menar jag absolut inte att skivan är dålig någonstans utan mer att stilarna på skivan skiftar från låt till låt även och nu-metal/indie stilen finns där hela tiden. Virgin gav ut skivan 2002 och tänk vad Virgin har gett oss många bra grupper..helst i början men de överraskar även idag då och då.

  En skiva som är riktigt svår att bestämma till genre egentligen men den är tung som bara den. jag hade skivan en gång men jag fick för mig att rensa ut en massa skivor en gång i tiden och denna var en av de skivor som rök vid den gallringen. Tjugo kronor fick jag ge för denna skiva denna gång och jag fick nog mer för den när jag sålde den för då var CD-skivor värda pengar. De 11 låtarna är alla tunga låtar som verkligen kör över oss och mycket av det beror på att de maler ner oss med sina ackord och man till slut inte orkar med att stå emot. "none of the lyrics on this record mean anything, so don´t waste your time"  skriver de på skivan och det är lika bra att erkänna det istället för att säga att man har en mening med sina låtar. Då behöver vi inte gå in på några texter utan vi fokuserar på musiken som som sagt är riktigt tung och krävande och efter en skiva med Fudge Tunnel så känns livet tungt på samma gång som man har rensat ut alla onda tankar på ett ypperligt sätt.

  2007 kom denna skiva ut med Rush och den fick jag faktiskt tag på på Dirty Records på Andfra Långgatan för en tia och det är ju alldeles för lite för en sådan här grupps skiva. Jag hade väl egentligen inga förväntningar på den här skivan och trodde kanske att Rush hade spelat ut sin roll som bra band. Men där bedrog jag mig ganska mycket faktiskt för det känns som om de har en hel del att ge ännu för deras musik är fylld av musik som spritter av spelglädje "trots" att de är såpass bra musiker(för det är de väl?) Men jag tycker verkligen att spelglädjen är hög och deras låtar är intressanta och Geddy Lees röst är så speciell men så bra. Jag har ju gillat dem sedan mitten av 70-talet och det är just därför extra speciellt att få säga att deras hårdorck(ja jag kallar den det) håller ännu och det är bara att se fram emot mer plattor med gruppen.

  Nya Zeeländsk musik är vi väl inte så bortskämda med. Den här skivan köptes för en tjuga på Mynt och Musik på Friggagatan i Göteborg. Jag köpte den bara på grund av klisterlappen som stod på skivan där Kirk Hammet från Metallica och Billy Gould från Faith No More hade uttalat sig positivt om gruppen. Som ett tidigt Killing Joke kör Shihad över oss och det är inte många förunnat att kunna jämföras med giganterna Killing Joke men det tycker jag faktiskt att Shihad kan göra. Det är tungt som bara den och egentligen har de en ganska egen stil som inte kan sägas vara metal eller punk eller rock eller new wave eller vad fan ska man kalla det. Jag lägger det i kategorierna Hardcore, Rock och Metal för att vara på säkra sidan men vad som är viktigast i denna melankoliska, statiska musiken är att det är jävligt bra. Så vill ni ha någon ny sorts musik att bli överkörd av så är detta det ultimata.