En skiva som jag köpte bara för omslagets skull som jag gillade och den kostade bara fem kronor på Mynt och Musik på Stigbergsliden så det var ju ingen katastrof om det inte var bra. De verkar vara kristna de flesta i bandet för det är Gud som tackas först för de flesta i gruppen. Skitsamma...arga verkar de i alla fall. Denna goa blandning av dessa musikstilar borgar för kvalité och jag blir glad i allt det arga ...i alla fall det musikaliskt arga som hela tiden balanserar på gränsen mellan emo och hardcore tycker jag. Gud nämns i en hel del av texterna men det är inte så att det stör mig...eller varför skulle det störa mig egentligen för även om jag inte är troende på något sätt så är det ju okej att andra är det så länge de inte låter som Mia Marianne och Filip eller vad f-n de hette. Det finns ju kristna band som Tekla Knös, Blindside mm som är riktigt bra och Intohimo är ju ett band som sållar sig till dem med sin melodiska men "skrikiga" emohardcorepunk.  Kolla in med en gång.....Skivan kom ut 2007 förresten.

  Tänkte på att det måste vara jobbigt att döpa en grupp till något med trio....måste man för alltid förbli en trio eller hur gör man? Denna skiva köpte jag i alla fall för en selma på Mynt och Musik på Friggagatan. jag hade någon skiva förut med gruppen och jag ångrar verkligen inte att jag utökade min samling av Alkaline Trio-skivor. De spelar en ganska egen stil som ligger någonstans mellan indie och punk och en grupp jag tänker på i första låten är Wedding Present och det är lite av samma typ av vässade gitarrer i den låten. Fräckt och coolt tycker jag. 1999 kom denna skivan och då var jag tolv år yngre och det var väl kanske alla menjag missade skivan då och tar igen det idag. Min favoritlåt på skivan är "Madame Me" som är en snabb fuzzig poppunklåt och med en sångare som låter sådär lite lagom blasé och här dyker tidiga Dinosaur Jr upp för mig också. Kul med nya upptäckter för det känns det som om jag gjort i och med denna skivan.

  Från Estland kommer detta band och det är väl inte det vanligaste för band av denna kaliber. Jag känner bara till JMKE från Estland sedan innan. De skulle spela punk men jag vet inte riktigt...vad jag vet är att de sjunger på engelska i alla fall och att skivan kostade en tia på Ginza. det finns nästan lite nu-metal influenser i deras musik kanks mer än hardcore i alla fall och även om punkådran finns där så lyfter det inte riktigt i alla låtar. Men några bra låtar finns på skivan som den lite snabbare "Like a deck of cards" till exempel som skulle kunna bli en hitlåt men det blev det inte i Sverige idag. Visst har gruppen lyssnat på de mest populära punkgrupperna(som en del inte tycker är punk) och gjort hela anrättningen till något eget som hamnar någonstans mellan emo och punkrock men jag skulle nog vilja att de bestämde sig för ett fack och spelade lite tuffare men en helt Ok skiva är det i alla fall.

  Spansk grupp som släppte denna skiva 2007. Jag köpte den för en krona på Mynt och Musik på Friggagatan. Som ni vet anser jag att alla skivor som kostar en krona med få undantag är värda att skriva. Jag fick göra en ny kategori som jag fick kalla flum men Psychedelia är väl egentligen rätt namn på musiken. Lite grand som Pink Floyd ibland...nästan lite jazzigt ibland men utan att bli jobbigt för jazz gillar jag inte. men det är typisk musik som är skön att lyssna till när man vill vila sitt huvud en stund och bara slumra till för en stund. För det är precis vad Rip KC.s musik passar ypperligt till. ta det där med Pink Floyd med en nypa salt för det är inte samma vinklar som de har men när de drar åt det psykedleiska hållet så kanske det kan låta såhär ibland. Mer en skiva som man vill lyssna på hemma i ensamhet än att spela på fest eller att gå på konsert med....

  Jag hade någon skiva med den här gruppen tidigare men jag kommer inte riktigt ihåg hur de lät. Men de låter bra. Inplastad skiva som jag hittade för en tia på Cd-Centralen för några veckor sedan. Skivan kom ut 2003 men det är ett modernt sound som möter oss. Någon skulle säkert kalla det nu-metal och jag skulle vara böjd att hålla med men jag tycker till och med att det finns lite punkinfluenser inbäddade någonstans i bakgrunden men jag har väl fel som vanligt ,-) Mycket melodier som vanligt i den här typen av metal är det ju....ett snyggt omslag får man på köpet och för en tia kan man inte begära så mycket mer. Taggtrådsgitarrer blandas med snygga melodier och med bra sång. En del kanske skulle kalla det för kommersiell skit men jag skulle vilja säga att jag tycker att det är bra musik även om skivan inte kommer att rulla varje dag i min CD-spelare så är det inget jag skäms över att äga.

  Tio kronor på Ginza tycker jag är ett mer än överkomligt pris och någon/några gånger per år släpper Ginza en massa tiokronors skivor och då brukar jag hålla mig framme. Funeral for a friend passar ju bra som namn nu när min pappa ska begravas på fredag för han var väl en vän också. FFAF har ett sound som säkert kommer att passa många för deras sound är väl ganska snällt men ändå har det ett driv som kommer att passa många. Jag gillar det väldigt mycket och många tycker säkert att det är ett töntigt och mesigt sound men jag är verkligen inte böjd att hålla med dem för jag tycker om när man ibland låter lite snällt för att sedan låta tuffare. Då menar jag inte att de låter som In Flames eller något sådant utan att de bara låter trevligt hela tiden. Mycket melodier, men ändå aggressivt på ett kontrollerat sätt men jag tycker nog att ni skall bilda er en egen uppfattning om detta så investera om ni får chansen.

  En guldpeng på CD-Centralen kan det mesta vara värt och denna för mig helt okända grupp Destruction Unit spelade in denna 2004. de tio låtarna är en uppvinsing i någon slags synthhardcore eller vad man skall kalla det. Det är i alla fall galen musik med både man och kvinna på sång och de skriker verkligen ut sin ångest. Eller vad sägs om låttitlar som "Meet the sadist" "Death to the old flesh" "Day of your death" och "Violence Virus" så förstår ni att detta inte är en upplevelse som kan uppskrivas som något glädjeframkallande alster utan här är det mer adrenalin och ångest som kryper fram men de gör det på ett ypperligt sätt tycker jag. Svårt att jämföra med någon grupp alls egentligen men ni som gillar Cramps, B-52´s,  Sator Codex och lite mörkare typ av punk kommer säkert att avguda detta och att det blir lite udda är väl keyboardens "fel". Kolla in om det låter intressant för jag tror att ni kommer att ångra er om ni inte ger bandet chansen.