En krona var priset på denna skiva liksom många andra som jagköpte på samma gång på Mynt och Musik på Friggagatan. Vilken avans de måste göra ;-) En skiva som känns fylld av hårdrocksballader men på ett icke patetiskt sätt som annars metalballader tenderar till att bli. Som om Pearl Jam skulle spelat ballader med Rod Stewart på sång skulle man kanske kunna säga. I alla fall i låten "John Sinclar" låter det som om Rod Stewart eller Nazareths Dan McCaffertuy hanterar mikrofonen. Jag gillar det och det är en bra avslutning på dagen att lyssna till den här typen av klassisk rock/pop med små indietoner. Jag tycker det är helt omöjligt att säga vad det är för musik de spelar men det kanske är helt oviktigt egentligen för det jag kan säga att det är helt okej rockmusik som är grejen för Blind Melon och de kommer väl aldrig att göra några jätteavtryck i min musikvärld men för en krona så är denna skiva fantastiskt bra.

  Jag upptäckte den här gruppen med deras Stan Kidney Pie som var en udda upplevelse men jag fascinerades av denna grupps udda stil som hade drag av Primus för att säga någon grupp. Primus kanske är en primär influens på denna tjugokronorsskiva som faktiskt kom före Stan Kidney Pie för denna skiva utkom 2000. Det är tufft och helt omöjligt att sätta in i en genre som ni förstår men tuffheten tar över det mesta i deras musik men egentligen är det helt omöjligt att säga att de låter som någon annan grupp och varför skulle man göra det. pere Ubu är en annan grupp som dyker upp i mitt huvud när jag fortsätter lyssna och ni förstår kanske då att det är musik som är udda utan att vara olyssningsbar. Vill ni ha en upplevelse utöver den vanliga rockupplevelsen så anser jag att Ten Benson är gruppen som kan ge er den och det för en förhoppningsvis billig penning.

  "If I can´t dance to it, it´s not my revolution" sade tydligen anarkismens dam Emma Goldman tydligen och det är något som Chumbawamba verkligen tog efter. En anarkistisk grupp som verkligen anammade dansmusik och blandade detta tillsammans med anarkistiska och punkiga texter. Det de lever mycket på är deras texter såklart men också på sitt sound som är byggt på både tjej och kille på sång och det ger verkligen gruppen ett eget sound. Jag vet egentligen inte vem eller vilka som gillar gruppen för de är en udda fågel och passar väl inte in någonstans eller överallt. Här är det 20 låtar som samsas som kom ut mellan åren 1986-98 och det är mycket singellåtar och lite svåra att få tag på saker kan jag tänka mig. Jag fick tag på skivan för en guldpeng på Dirty Records på Andra Långgatan och det var verkligen ett kap. Riktigt goa låttitlar som "Mouthful of shit", "Hanging on the old barb wire" "On the day the naxi died" och "We don´t go to God´s house anymore" och det säger mycket om gruppen. Ge gruppen en chans för här visar de att de är mer än låten Tubthumping.....den finns förresten inte med här som tur är...

  Skivan kostade 10 kronor på Ginza och det var när de gjorde en jättestor rensning förra hösten som jag fyndade denna skiva. Den kom ut på Equal Vision för några år sedan(2004) och är en skiva full av känslor av alla de slag. Låter som många andra band med en ganska skrikig sångare och melodier som bara den. En del kallar det emo(screamo), en del hardcore och en del punk och jag skulle vilja säga att det är en blandning av allt detta. Jag tycker många av låtarna håller riktigt hög kvalité och att Silent Drive har tagit influenser från många håll råder inga tvivel om, och det är nog allt från Offspring till Dinosaur Jr, straight edge och vanlig hardcore och till och med lite pop här och där. Helt klart intressant och jag måste nog kolla in om gruppen har gjort några mer skivor för den här typen av känslosam hardcore gillar jag....